Kallblodslyckan

Det var längesen jag uppdaterade om mig och Favören och tänkte skriva av mig en liten resume av vad vi har haft för resa och var vi är någonstans idag. Jag köpte Favve under 2008 och då var han sne och rörde sig på ett konstigt sätt tyckte vi, vi pratade med hans uppfödare kring rörelsemönster och han sa att det alltid har funnits där. Han var bl.a. och sprang på löpband i sundsvall när han tränades för trav och där såg man att han inte travade rent i högre farter. Men trotts hans rörelsestörning så var jag kär i denna herre från start och jag tror att han på nått sätt valde mig också (eller vad säger du Ulrika? som var med på provridningen). Så det blev så att trotts rörelsestörning så blev han min.

Vi började jobba efter den kraftskapande konstens väg direkt och jag kan säga att jag slet mitt hår ibland eftersom att det tog säkert 3 månader för honom att kunna spåra på en volt korrekt. Sen har vi jobbat med olika saker, skolgalopp i vänster varv har iaf varit något av en favorit och han har även varit duktig på att träna mot trampet, om energin har funnits där. Det där med energi ska jag komma tillbaka till.

Någon gång under 2010 tappade vi helt suget, Favve "dog" direkt vi kom på ridbanan och jag kände att vi stod och stampade på samma ställe. Sen slutade vi och kursa och red bara i skogen och tränade på det vi redan hade lärt oss.

Sen i oktober 2011 blev Favve halt. Han är en vandrare i hagen och "går" gärna på frambenen, sen gick han omkull under ett sommarbetessläpp 2010 och han har varit sne hela tiden sen jag köpte honom. Tror att allt detta hade sin beskärda del i allt och säkert även min ridning. Så han fick stå 3 månader, fick behandling med kortison i framknän och Fenylbutazon. Efter detta en mycket gladare och nöjdare häst, och nog gör det ont i hjärtat att man inte sett det komma tidigare men samtidigt händer väl allting av en anledning och jag har lärt mig mer. Och huvudsaken är att min häst mår bra idag.

Sen kom ännu en jobbig motgång till våren 2012 när Favve tappade otroligt mycket i vikt och mycket av överlinjen försvann. Själv tror jag att det beror på buttabehandlingen eftersom att han har aldrig haft problem att hålla vikten tidigare. Han är en häst som gillar mat om jag säger så. Jag ökade på hömängden, sen kom ett välbehövligt sommarbete. Efter betet så blev det fortsatt med extra mycket grovfoder. Skulle nog säga att det var nog först i september/oktober som han fick igen ett bra hull. Och jag ska lovade att aldrig mera klaga på att min häst är för tjock.

Just nu jobbar vi med att få tillbaka en fin överlinje. När vi red för Birgitta Järnåker sa hon att Favve har en låg tonus och gärna går mer mot lång låg form om han får så med lite träning har vi nu börjat få ett huvud som är mer upp och en nos som pekar mer framåt än neråt och tippar in bakom lodplan. Han har tidigare varit dressyrriden så han tar gärna till att knipsa av nacken när det blir jobbigt. Birgitta sa att det syntes vad han gjort i sitt tidigare liv och att han har en svag nacke.

Sen det här med energin.. vi har jobbat på att få mer framåtbjudning eftersom att jag ibland upplever att han tänker bakåt. Men det går bättre än vad jag trott att det skulle gå. Ibland blir det inte riktigt som jag tänkt mig men jag är glad för nu finns energin att plocka till nyttiga saker också. Så mycket olika övningar, övergångar osv är det som gäller för oss. Mycket för mig att hitta på för att det inte ska bli för långrandigt.

Och ni som har läst väldigt gamla blogginlägg vet att vi haft stora problem med höger galopp. Nu är det inga som helst problem med det efter att han blev behandlad, nästan så att höger galopp är bättre än vänster. Dock har han inte riktigt blivit övertygad om att skolgalopp i höger går att göra, men det kommer förhoppningsvis med tiden.

Under nästan hela 2012 har jag haft suget att vara med på lenakurserna men det har alltid fallit sig in på de helger jag har jobbat. Men nu har jag lyckats få till det så att det 2 kurstillfällerna framöver ska vi då ha möjlighet att delta på, vilket känns super :)

I Oktober 2012 fick vi besök av hästtandläkare som finns att läsa om här på bloggen och då fick jag veta att Favve hade en gammal bettskada men att det inte uppkommit under tiden jag haft honom eftersom att det inte var blankslitet. Och detta har resulterat i att undertänderna varit längre än övertänderna så att han har bitit sig i gommen men det var lätt tillfixat, vilket kändes otroligt skönt. Hon sa att det kan bero på hård hand eller fel bett eftersom att han har lyft upp bettet och bitit fast det. Vi fick chans att prova våra bett och hon tyckte att de satt bra, och att Favve har en väldigt liten mun. Hon tyckte även att det var helt rätt att rida honom utan nosgrimma så att han får chans att gapa upp. Sen gjorde jag ett säkerhetsböjprov som var ua men hon sa att hon såg rörelsestörningen och att har det funnits där sen föltiden så får man bara hjälpa honom med hans balans.

Och tänker jag tillbaka på hur det var i första början så måste nog det vara största vinsten, att jag har en häst som är så mycket mer balanserad. Och så otroligt mycket han har lärt mig under de här åren, som förhoppningsvis ska bli många många fler :)
/Kajsa