Team Leo består av Leos egna tanter, Maria och extra tant Anna. Leo ja han är en varmblodstravare i sina bästa år som tar hand om sina tanter. Han har dessutom en böjelse för små krypin, typ kojor....
Dagen i dag var hur fantastisk som helst.
Vilken lycka och glädje som spred sej från hästtjej till hästtjej efter att ha gjort Join-up under Marias vägledning. Först ett öra mot människan i mitten, en sänkning av huvud och hals, kanske en tuggning. Frågan- matte får jag komma till dej nu?!
Att sen se hur häst efter häst själv valde att följa sina människor helt lös runt ridbanan med focus på varje steg som människan framför gjorde. Att allt annat blev oviktigt för dem.......de e så fantastiskt att bevittna.
Trygghet och lugn spred sej som ringar på vattnet. Hästarna stod lugnt och harmoniskt brevid/bakom sin flockledare. Gav plats och backade om de kom för nära i ett lungt samförstånd.
Det går inte beskrivas utan måste upplevas på plats.
Hmm eller i allafall n ä s t a n alla.... Allas vår pajas Dajm valde den enkla vägen(inte för att jag tycker de men han gjorde de i allafall). Han visade en gång för alla att vristspänsten är de inte fel på även om han har en aktningsvärd ålder. Med den lätthet han seglade över tråden till den rundkorall jag satt upp fick han Globen- hästarna att bli gröna av avund.
Nu väntar en inbjudan till OS, jag lovar.
Tråden var ca 130 hög, svisch var han över och borta!!!! Han sprang ner till hagarna där de andra står för att kolla om de möjligen hade glömt något strå hö till honom att smaska på. Man kan inget annat än att le, han är underbar.
Sen har vi då Apollon. Jag gjorde ingen join-up idag för de har jag gjort med gott resultat för ett tag sedan då Apollon var ny.Jag gjorde det för att förstärka våra band till varandra. Det ska inte missbrukas tycker jag.Det kan göra att förtroendet mellan häst och människa försämras för jag vill ju ha ett samarbete i samförstånd, inte att jag ska tvinga fram min vilja till varje pris 0ch glömmer att lyssna till hästen. Ewa-Kristina Pettersson(fd. Jälmbrant) skrev att det är lätt att missa skillnaden mellan att resignera och acceptera. Det vill jag inte utsätta min häst för.
Vi gjorde olika ledövningar, tränade på min timing i de jag fösöker få honom att förstå. Många bra ideer och tips fick vi med oss på vägen. Men en fråga som kommer upp i mitt huvud är om Nordisar är annorlunda i sitt beteende än andra raser. Har läst av kända tränare att de är svåra, vill vara närmre sin människa än andra raser att deras ursprung gör att de vill ha mer närhet...
Det känns som då jag lägger för stort tryck mot Apollon så svarar han nästan hellre emot. Blir förnärmad. Jag känner att jag inte kan traggla samma saker för länge. Hellre helt avbryta och gå in. Han har en stor integretet. Hans hingstighet lockas fram och de kan ge fel signaler till honom. Jag vill jobba med honom och inte mot så vi skyndar långsamt fram. Han har gjort så fantastiska framsteg bara med att kunna stå still i harmoni.
Idag gick han till och med upp på lastpallen med framhovarna då jag bad honom och där stog han som en kung tills jag bad honom backa ner. Han har förr bara forsat fram för att hinna över så fort som möjligt.
Han är en livsnjutare!!!Som vill ha koll, men han är inte den som upptäcker saker så fort ändå. Oftast så hinner Dalina se saker före honom. Han kan bli ganska överrumplad av sånt som händer. Men han är inte rädd av sej. Han blir liksom bara förvånad.
Tack än engång till Maria och Anna för en intressant och givande hästdag.!!!!!!! // Ulrika
Dagen i dag var hur fantastisk som helst.
Vilken lycka och glädje som spred sej från hästtjej till hästtjej efter att ha gjort Join-up under Marias vägledning. Först ett öra mot människan i mitten, en sänkning av huvud och hals, kanske en tuggning. Frågan- matte får jag komma till dej nu?!
Att sen se hur häst efter häst själv valde att följa sina människor helt lös runt ridbanan med focus på varje steg som människan framför gjorde. Att allt annat blev oviktigt för dem.......de e så fantastiskt att bevittna.
Trygghet och lugn spred sej som ringar på vattnet. Hästarna stod lugnt och harmoniskt brevid/bakom sin flockledare. Gav plats och backade om de kom för nära i ett lungt samförstånd.
Det går inte beskrivas utan måste upplevas på plats.
Hmm eller i allafall n ä s t a n alla.... Allas vår pajas Dajm valde den enkla vägen(inte för att jag tycker de men han gjorde de i allafall). Han visade en gång för alla att vristspänsten är de inte fel på även om han har en aktningsvärd ålder. Med den lätthet han seglade över tråden till den rundkorall jag satt upp fick han Globen- hästarna att bli gröna av avund.
Nu väntar en inbjudan till OS, jag lovar.
Tråden var ca 130 hög, svisch var han över och borta!!!! Han sprang ner till hagarna där de andra står för att kolla om de möjligen hade glömt något strå hö till honom att smaska på. Man kan inget annat än att le, han är underbar.
Sen har vi då Apollon. Jag gjorde ingen join-up idag för de har jag gjort med gott resultat för ett tag sedan då Apollon var ny.Jag gjorde det för att förstärka våra band till varandra. Det ska inte missbrukas tycker jag.Det kan göra att förtroendet mellan häst och människa försämras för jag vill ju ha ett samarbete i samförstånd, inte att jag ska tvinga fram min vilja till varje pris 0ch glömmer att lyssna till hästen. Ewa-Kristina Pettersson(fd. Jälmbrant) skrev att det är lätt att missa skillnaden mellan att resignera och acceptera. Det vill jag inte utsätta min häst för.
Vi gjorde olika ledövningar, tränade på min timing i de jag fösöker få honom att förstå. Många bra ideer och tips fick vi med oss på vägen. Men en fråga som kommer upp i mitt huvud är om Nordisar är annorlunda i sitt beteende än andra raser. Har läst av kända tränare att de är svåra, vill vara närmre sin människa än andra raser att deras ursprung gör att de vill ha mer närhet...
Det känns som då jag lägger för stort tryck mot Apollon så svarar han nästan hellre emot. Blir förnärmad. Jag känner att jag inte kan traggla samma saker för länge. Hellre helt avbryta och gå in. Han har en stor integretet. Hans hingstighet lockas fram och de kan ge fel signaler till honom. Jag vill jobba med honom och inte mot så vi skyndar långsamt fram. Han har gjort så fantastiska framsteg bara med att kunna stå still i harmoni.
Idag gick han till och med upp på lastpallen med framhovarna då jag bad honom och där stog han som en kung tills jag bad honom backa ner. Han har förr bara forsat fram för att hinna över så fort som möjligt.
Han är en livsnjutare!!!Som vill ha koll, men han är inte den som upptäcker saker så fort ändå. Oftast så hinner Dalina se saker före honom. Han kan bli ganska överrumplad av sånt som händer. Men han är inte rädd av sej. Han blir liksom bara förvånad.Tack än engång till Maria och Anna för en intressant och givande hästdag.!!!!!!! // Ulrika
