Kallblodslyckan

 

På bilden från vä;  Birgitta Järnåker, Camilla Lövgren, Sandra Eriksson och Lena Lindfors provar sadlar.

Berättelsen om Danmark kan jag ta en annan gång om de verkar intressant för er där ute i cyberspace!?

 

Nu till helgens bravader och Birgittas besök. Vi hade ridkurs för henne på fredagen. Sofie, Kajsa och jag red varsitt pass. Det var en intressant dag. Nougat började; Birgitta tyckte att han var en välbyggd häst som har lätt för att samla sej vilket vi alla håller med om. Hon berömde Sofies sitts, väl centrerad och balanserad!!  Favve hade också goda kvaliteer i samling och de fick hjälp med att hitta rätt utgångsläge för de uppbyggande arbetet. Kajsa som inte ridit kurs på snart två år var lite nervös innan, men till ingen nytta för hennes fina häst vet hur man ska föra sej. Vi fick alla hjälp med att hitta rätt i böjningen av våra hästar, riktlinjer att gå efter.

Bilder får ni inte se för de var för snöigt.

Jag fick en träffsäker kommentar kring Apollon av Birgitta som förklaring till de som tittade på hur de är att rida Apolllon; han är som en vattenslang- full med hål som man hela tiden måste täppa till!!!!!!!!!!!!!

Klockren beskrivning!!  Hahahaha

. (Birgitta gosar med sin fd guldklimp Apollon)

 

Hon såg också att han fått en helt annan resning och kroppsform bara av att se honom på gången i stallet. Hans bäcken var nu tippat så att han står mer under sej och han står inte och hänger på bogarna längre. De känns så bra att höra henne säga det för de är inte något som jag själv ser då jag ser honom varje dag. Mitt envetna jobbande med att korta upp honom och bibehålla lugnet i honom har gett resultat! Måste erkänna att jag många gånger tvivlat och tänkt att jag inte ska rida honom alls mer för att han har så dålig koordination och kontroll på sin kropp. Han är en häst som man inte kan följa en rak väg framåt i skolningen med för man måste HELA tiden anpassa den efter hans dagsform på ett helt annat sätt än med en annan häst.Alla är ju olika men han är ännu mer olik. Har man inte tålamod kan man lika gärna ge upp med en gång! Han har lärt mej mer på sina två år här en någon annan häst. Så jag tror definitivt att man får den häst man behöver.

De roliga med hennes lektion var också att utan att jag sagt något så ville hon ha honom i exakt samma takt och tempo som Lena sa i den sista lektionen jag red för henne..... magiskt att de har samma ögon!!! Ewas??

Helgen gav mej så många goda tankar och ideer att jobba vidare med så de tar tid att smälta. Hoppas att de inte dröjer så länge till nästa gång hon kommer förbi. Som tur är har vi Lena som vår inspiratör här för annars skulle de aldrig gå!   //Ulrika